Sjalv har knappt erkant det forut undertecknad sjalv an, men nu anser jag det arme sa ar det liksom officiellt. Jag har skaffat Tinder. Jag har haft vanner som sagt till mig i manader att forse den for den ar kul och att man traffar nya manniskor. Men jag har varit oviss. Hur ytligt ar det att bara kika en bild kungen nagon och gallande en sekund avgora ifall det ar nagon man vill ens spendera tiden det tar att lask upp kaffet med. Men…efter att ha varit rastlos pa karleksfronten ett bra tag kande sjalv att det varenda dags. Jag gjorde det!

Let’s talk about…Tinder

Jag registrerar mej. Hittar par bilder som sjalv kanner utfor mig hyfsat rattvis. Skriver en fotografi presentation om mej jag som i sjalva verket inte anser nagonting om nagot. Men tillrackligt. Och sa vantar jag! Eller acceptera, jag sveper ju till vanster (inte hagad) en valdigt folksamling ganger forst. Men det gar flinkt att ringa en mote. Tvenne. Tre. Och darefter da…vad utfor man da? givetvis, sjalv som ar en aning (notera en aning) traditionell tycker att det ar mannen som amna ta initiativet. Det utfor en andel. Men i de flesta fall inte. Sa chattas det. Det leder till typ…ingenting. Eller jag fattar pa rak arm va de vill att det amna utmynna. Detta ar formodligen den perfekta ligga-appen. Men ifall sjalv nu far placerad anda? Enar kanske sjalv ej vill alska med nagon sjalv bara svept at hoger en stig? Da kanske jag forst vill skal anfora va jag heter i efternamn? Eller ar jag for klassisk da?

Jag bestammer undertecknad forut att bli en aning snavare i mina sokningar. De forsta innefattade en radie pa 45 km. Dvs. alltsammans vagen till Kopenhamn. Kopenhamn passar mig egentligen grann. Sjalv gillar danska man. Tycker flera ar briljant snygga, och DateEuropeanGirl dejting sa ar det ju det danska spraket som avgjort gar hem hos mej. Men sjalv inser snart att de danska snygga mannen nog inte hanger gallande Tinder.